Huvudet värker mer, tinnitusen gör sig ständigt påmind. Mina dagar går åt till att lämna/hämta barn och motionera hundar och det lilla räcker för att jag numera måste sova mitt på dan igen.

Min plan att börja jobba halvtid om en dryg vecka känns allt mer avvlägset. 

Jag vill jobba och blir arg på mig själv att kroppen inte vill som jag.

Min utredning på stressmottagningen är snart klar, vet ännu inte vad som väntar men psykologen sa att hennes bedömning var att jag i första hand behöver en ADHD utredning. Vilket inte förvånar mig, hela mitt vuxna liv har jag förstått att jag troligtvis har ADHD och det skämtas vilt om det både på jobbet och i kompiskretsen. Min ständiga jakt på att saker ska hända, att det ska gå fort är min superkraft men också min största fiende.

För mig känns en utredning bra då jag kanske kan få mer verktyg att hantera min rastlöshet, impulsivitet och kanske lära mig använda bromsen🏎💨

Allt jag gör går i 180 och jag har svårt att bromsa i tid, vilket gjort att jag nu istället blivit utmattad👎🏻. 

Idag när jag hämtat barnen så började kroppen stänga av mig. Jonas ställde upp och tar barnen så att jag imorgon får lite sovmorgon. 

När jag väl skulle åka och lämna barnen så

Fick jag sätta mig utanför bilen för att jag ville kräkas. Ungarna blev oroliga, vill inte att de ska behöva se sin mamma må dåligt. 

När jag väl lämnat av barnen så åkte jag med Django för att träna. Fick avbryta då varje gång jag sprang med honom så började jag må mer illa och tinnitusen tjöt mer intensivt. 

Sakta kom alla domningar tillbaka i amar och ben. Så nu sitter jag här i soffan igen arg och besviken på mig själv.

Jag vill inte vara sjuk, jag vägrar inse att kroppen tar tid att läka. 

 

Min taktik att allt ska gå fort värkar inte vara lönsamt. Men hur gör man när man inte kan bromsa? 

Imorgon väntar läkarbesök på stressmottagningen, sista delen i utredningen. Får se vad som väntar...

Jag blir lugn av rörelse så spenderar nästan 1-2 timmar varje dag ute med vovvarna❤️