Jag hoppas banken ger med sig så jag kan släppa ett stressmoment.

Barnen har tagit skilsmässan hårt, på olika sätt och det gör ont, riktigt ont att se vad jag orsakat mina älskade barn. Jag verkligen hatar mig själv för det jag uttsätter dem

För. Dom ska helt plötsligt anpassa sig att bo på två ställen, huset ska säljas. Deras föräldrar bor inte längre ihop. Hela deras vardag är upp och ner😢 

Jag kan inte mer än hoppas och tro att det här blir till det bästa i slutändan. Jag vill inget hellre än att mina barn mår bra och jag och barnens pappa fungerar som de bästa föräldrarna för våra pojkar. Trots att vi nu inte bor tillsammans.

Igår fick jag reda på att barnens pappas kusin kunde tänka sig ha Django. Hon bor precis vid en sjö med stor tomt, med en liten hund och katt. Vi bestämde Att Django skulle få bo där 1 vecka på prov och fungerar allt bra kommer han troligen få stanna där på foder. Hon kommer få ha båda hundarna på sitt jobb så ensamtiden blir minimal. 

Igår när vi bestämt detta bröt jag ihop. Min älskade hund. Jag har inte köpt hund för att göra mig av med den. Ångesten är vidrig. 

Det är inte rättvist att min hund ska få lida för den situation jag sitter i. Det är rörigt, ungarna är högljudda, min tid för träning är minimal. Jag har svårt att lösa dagarna vilket gör att Django för hoppa runt till olika hundvakter. 

Allt det som pågår påverkar honom negativt och det är det sista jag vill.

Så idag körde jag honom till sitt nya "provhem". Jag kramade om honom innan jag åkte och sen har gråten varit konstant.  

Det kanske inte alls funkar i veckan men om... då har han det bätttre där. 

Det gör så fruktansvärt ont! 

Jag har lagt ner tusentals timmar på träning, stora mängder pengar på min vackra hund.  För vad? 

Så arg och besviken på mig själv just nu...

Fotograf: Kickan Nikolic 

Nu på kvällen fick jag en stund för mig själv, tog en promenad. Rödgråten tog jag mig till Lycksjön. En av mina favoritplatser.

 Jag måste andas och våga tro att allt löser sig!