Imorse när barnen vaknade orkade jag inte vakna till, la mig i Benjis säng i hopp om att få vila lite till. Istället kom båda barnen in i rummet, de tömde alla leksaker de kunde hitta över mig och sedan på golvet.
Barnen härjar konstant och jag minns faktiskt inte när jag kunde sitta mer än 1 minut taget när jag har barnen. Jag springer hela tiden... Benji klättrar, äter saker och Alvin uppviglar Benji till bus. Dagarna är ett ända kaos.
Idag lyckades jag få ut barnen på förmiddagen, Alvin på cykel, Benji på sin lilla bil. Vi gick till skogsbrynet och la alla falläpplen till djuren i skogen.
Sedan klippte jag gräset och efter lunch kände jag mig så sjukt trött. Tänkte att kroppen behövde vila men rastlösheten tog över. Jag stack ut och sprang. Barnens pappa tog hand om barnen sålänge. När jag var ute så börjar halsen värka och fick
flera gånger gå istället för att springa. Men trots att kroppen sa ifrån så fortsatte jag pressa på mig själv.
På eftermiddagen åkte vi iväg på kalas hos barnens kusin. Mycket fika och Benji härjade.
Väl hemma så sa min kropp ifrån. Jag fick pressa i mig maten trots illamåendet. Fick sedan sitta på toa i 15 min för att försöka spy.
Huvudet värker, ringer i öronen, både armar och ben har domnat av. Det konstanta illamåendet vägrar ge sig.
Så nu sitter jag här i soffan helt slut... jag avskyr att pendla mellan att vara relativt pigg vissa dagar. Till efter en dag med mycket stress och ljud bli helt borta i skallen😏

Alvin fick följa med sin pappa över natten och jag kommer sitta i soffan hela kvällen.
Just nu ska jag försöka lyssna på kroppen, vilket jag är värdelös på men ska försöka. Det lovar jag mig själv💖