Att acceptera
Jag har inte velat acceptera att min kropp sagt ifrån. Dagen har spenderats i soffan. Min fina vän Alexandra kom förbi på sin lunch, bjöd mig på sushi och jobbade hos mig en stund. Tacksam att så många visar omtanke och ställt upp när jag behöver det som mest!❤️❤️❤️ (null)


Mina symtom fortsätter hålla i sig och försöker acceptera att jag kanske inte återhämtar mig lika fort som jag vill. Hade jag fått bestämma så hade jag inte vilat...jag vill framåt inte bakåt!

Vissa stunder idag har jag inte kunnat fokusera alls och att bara duscha tog all min kraft😒👎🏻
Så nu sitter jag här i soffan igen. Barnen fick åka hem till sin pappa.  

Den senaste tiden har jag knappt vågar borsta håret då det bara ramlar av så fort jag tar i det.  Mitt tjocka hår😢 blir tunt...👎🏻👎🏻👎🏻

Imorgon är en ny dag och jag hoppas jag får sova lite trots att jag har svårt att komma till ro.

💞


#1 - Helen

Hej
Karin gå till vårdcentralen och be om hjälp, vänta inte.
De flesta har dessutom kurator på plats.
Om det räcker med en gång och allt känns super, vad bra! Men annars har du börjat din resa.
Känslan av att kroppen inte klarar att gå ur sängen eller som du berättar blir helt slut av en dusch är hemsk när huvudet dessutom vill att man ska springa fram men inte kan sortera så allt blir en enda röra där inne.
Många kramar

Svar: Jag går hos kurator så försöker reda ut röran i mitt huvud. Tack för din omtanke! :)
Karin Olofsson